Kärleken är också tidlös, som i följande vackra brevtext: "Jag ville knyta en krans av skimrande solstrålars lekande guld, bundna samman av Åkervindans slingrande veka klängen och vira den kransen om ditt böjda huvud med de glänsande långa hårflätorna kring hjässan... Jag borde ej skriva så mycken dålig svenska utan endast: jag älskar..." Carl Malmsten (20 år) 1908