Carl Malmsten
Han föddes för mer än hundra år sedan, men hans idéer är mer aktuella än någonsin. Redan som ung formgivare i 1900-talets början förespråkade Carl Malmsten en hantverksmässig möbelformgivning baserad på lokala råvaror och traditioner, tillgänglig för en bred publik till ett rimligt pris.
I dag skulle man kunna beskriva hans möbler med termer som ekologisk och social hållbarhet. Carl Malmsten själv talade med tidens tunga mer om traditionens, hantverkets och nationens betydelse. Skansen och Nordiska museet var hans viktigaste källor till kunskap, hans Akropolis som han kallade dem. Men trots att hans möbler i mångt och mycket var en produkt av tidens tankar och ideal, har de en tidlös kvalitet som gör dem lika aktuella och älskade i dag.
Pinnstolen Lilla Åland är det kanske tydligaste exemplet, en ärlig, robust klassiker i den nordiska designhistorien, lika bekväm som sparsmakad i uttrycket. När man på 20-talet talade om en ”vackrare vardagsvara” eller om ”Swedish Grace”, var det ofta Malmstens nätta och eleganta möbler man syftade på.
Naturen var Carl Malmstens främsta lärare och inspirationskälla. Han älskade blommor, och aldrig var han så lycklig som när han satt på en stubbe med täljkniven i handen. Kärleken till hantverket förmedlade han som lärare i sina egna skolor, på Olofskolan i Stockholm, Capellagården på Öland och Carl Malmsten-skolan på Lidingö, i dag en filial till Linköpings universitet och en av landets främsta designhögskolor.
Som debattör var Malmsten orädd och konfliktglad. Han stormade mot funktionalismen, men i efterhand kan man se att hans idéer ofta sammanföll med funkisens rationella och sparsmakade stilideal. Numera samsas hans och motståndarnas klassiska möbler på museer och kvalitetsauktioner.
I dag fungerar Carl Malmstens möbler som en nyttig påminnelse om behovet av att kunna slå sig till ro, att slumra till en stund med en god bok i knäet och ett litet glas konjak på bordet intill. Det var åtminstone så han själv ville leva.